Insikt

Idag träffades jag och Kristin för första gången på 2 år för att luncha på stan. Eller vi har ju stött på varandra sedan dess men inte umgåtts. Så spontant och så roligt. Det är kul med folk som kommer tillbaka till ens liv som genom ett bananskal. Att jag har jobbat 14.00-21.30 under flera år har förstört en del av mitt sociala liv men nu känns det rikare än någonsin. Inte bara för att jag träffat Kristin utan för att jag känner att jag har mer tid och ork nu att umgås med folk över huvud taget. Att gå ner i tid var, med facit i hand, det bästa som kunde hända mig i höst. Jag har pengar så jag klarar mig plus ett socialt liv som är stabilt. Jag hade inte både och förut.