My number 1

...som Helena Paparizou skulle ha sagt. Första inlägget är nog svårast att skriva. Vart ska man börja? Jag har inte en klar idé över vad den här bloggen ska användas till (därav huvudrubriken) men tänker mig att det är en ventil som gör att jag håller mig kreativ. Plus spänningen att lämna ut sig själv på detta viset utan att riktigt veta vilka som läser.

Kanske kommer bloggen att handla mest om musik, min vardag, eller om diverse tankar man kan bära på. Det blir nog spridda skurar. Hur ofta jag skriver och hur länge bloggen varar vet jag inte heller. Vi får se hur kul jag tycker att det är. Jag hoppas att jag kommer uppdatera frekvent.

I första inlägget känns det också som att jag borde etablera mig själv i nuet. Just nu väntar jag på att Magnus ska cykla hem från jobbet så ska vi brumma iväg till Öjebyn och äta på Humlan samt lämna in en kavaj på kemtvätt. Sen ikväll åker jag iväg och jobbar några timmar.

Mitt allmänna känsloläge just nu är både bra och dåligt. Bra för att vi tackade ja till en lägenhet i Umeå igår och för att det känns som att jag har mycket kul och nytt framför mig nu när jag snart börjar plugga. Men trista saker har också nyligen hänt en nära vän till mig. Blir mycket illa berörd när jag tänker på det och allt jag kan säga och känna är att jag finns här för dig. Jag är så glad att Du finns här i staden nu. Längtar så efter att få träffa Dig.

Slutligen önskar jag alla eventuella läsare en trevlig tisdag!